Om boken: år / Först hörde Eshka ljud som om någons enorma hjärta slog bredvid henne. Sedan växte de dova slagen till en rytmisk skakning av jorden som en gång hade täckt Eshka. Med en våldsam spricka spricker rötterna, intrasslar och tränger igenom hennes kropp. Tungan rörde sig och tryckte ut en tätning ur munnen - en vaxdränkt trasa. De brutna benen började värka och knytas ihop. Yeshka försökte röra sig. Det fungerade. Jorden tryckte inte längre, begränsade inte, störde inte rörelsen. Endast en träpåle inkörd i bröstet på honom hindrade honom från att resa sig. Eshka tog tag i den med sina tunna handflator och drog. Maskar kröp ut ur såret, vred sig under det halvruttna tyget, kittlade hennes bröstvårtor och mage. Huden kom ihåg formen på varje underjordisk invånare: vissa var släta, täckta av slem, andra med hårda borst. Men värst av allt var jordbaggarna med sina rivande underkäkar. Och varelserna som lade ägg i hennes inre... Hur länge gnagde de på köttet och drog vätskan som sipprade ur det??